Igår bjöd på aktiviteter i julens goda anda. Först var jag på finbesök hos den Amerikanska ambassaden med en högst olämplig klänning för kvällen. But I looked good and thats that! Sen bjöd Deqa med mig på en magisk julkonsert som en av hennes investerare arrangerar varje år. En storslagen konsert i Katarina kyrka på Södermalm (kyrkan är btw INTE som den var när jag var lite, man har blivit värsta high tech med kristallkronor som åker ner för en grand finale och Jesus själv närvarade via projektor). Julkonserten ska tydligen vara väldigt eftertraktat att få inbjudan till den konserten men yall all ready knöw att Deqa is the plug and the goat! Well, under konserten kom minnena från hur det var att växa upp i Svea rike på tidigt 80-90tal och hur VUXNA inte kunde bete sig som människor runt Lucia. Varje år hölls tågen och varje år skulle tåget få sin kronljusbärare. Det var aldrig vi, aldrig du och aldrig jag. Fram tills en dag då det ÄNTLIGEN blev min tur. Jag minns inte vilken årskurs jag gick i men jag minns protesterna. N**e*n skulle vara det vackraste dessa vita föräldrar kände till, hon med sitt konstiga hår och bajsfärgade hud skulle leda tåget och skina klarast av dom alla. Och om jag sken, och som jag sjöng;Natten går tunga fjät runt gård och stuvakring jord som sol’n förlät skuggorna ruvaDå i vårt mörka hus stiger med tända ljusSankta Lucia, Sankta LuciaMen här förlåtes inget och inget är glömt, för såren som oftast vuxna orsaka barn läkar egentligen inte. Dom bara göms bort, man slutar gråta, slutar tro att någon vuxen ska hjälpa och man inser att man bara har sig själv och i bästa fall en lika kaxig och felplacerad vän som vevar i takt med en på skolgården. Ni eller i värsta fall du, mot alla "vuxna"...
