När jag bloggade på Mama så skrev jag lite om min äldsta son Nasir och att han bor på ett LSS barnboende. Ni hittar inlägget här, där jag beskriver mer om vad det är men för er latmaskar kommer en väldigt(!) förkortad förklaring här.Från inlägget ”Det är alltså ett boende för barn som omfattas av LSS. Alltså barn med funktionsvarianter som av olika skäl inte kan bo hemma.” Om det är något vi har gemensamt så är det vår kärlek till skräpmat och än mer en riktigt jäkla god pizza!Nasir trivs bra på sitt boende och med de som arbetar där. Dom står varandra nära och han ser exempelvis sin kontaktperson som sin storebror. Och även om han ibland säger att han vill flytta hem igen så inser han ganska så snart att han mår mycket bättre på boendet och behöver det stödet han får av personalen där. Jag minns hur dåligt jag mådde när jag väl tog beslutet att Nasir skulle placeras på ett boende, det tog otroligt många tårar, ångestattacker och annat för att hela hjärtat skulle inse vad hjärnan redan visste. Nu i efterhand kan jag säga att det var helt rätt beslut, för oss, och jag är glad att jag tog det. Nasir mår mycket bättre och får det stödet han behöver, och personalen är faktiska med honom även om vi inte alltid kommer överens om exakt allt.Lite svar på saker ni har frågat…Man ansöker om LSS boende via stadsdelen, alltså via sin/barnets LSS handläggare. Det sägs vara svårt att få beviljat och det var det även för oss. MYCKET skulle till för att få insatsen beviljat! Tragiskt att det är så tho.Du som förälder är fortfarande ansvarig vårdnashavare och ”bestämmer” tillsammans med boendet övergripande saker.Barnet får en kontaktperson som blir dens och er to go to. I vårt fall föll det ganska naturligt på Nasirs kontaktperson eftersom Nasir klickade med honom och även vi i familjen gjorde det.Barnens behov är och ska alltid vara i fokus! Jag vill ju så klart att Nas ska komma hem alla helger och lov men mår bäst av att vara på boendet och att hålla de rutiner som har där, så numera kommer han hem när han känner för det och istället har vi telefonkontakt typ en miljon gånger om dagen. Men i perioder är han hemma under helgen och vi försöker åka till honom när han villhöver det.Det ”kostar” inte som så men man betalar en avgift baserat på sin inkomst som har ett maxtak som aldrig blir mer än underhållsstödet om jag minns rätt. Jag som har tjänat bra har alltid haft maxtaxan i allt kring barnen, även när jag har varit utan lön/inkomst har jag valt att betala maxtaxa. Både för säkerhets skull och för att jag tycker jag som kan bör ge tillbaka till välfärden!Vi är muslimer och Nasir äter inte fläsk, det tar man så klart hänsyn till även på boendet. Likaså tar man hänsyn till de andra barnens religioner och vi föräldrar har aldrig varit oroliga över att dom inte ska respektera vår religion eller kultur. Nasir är också så stor nu att han själv kan avgöra och frågar när han är osäker på vad saker innehåller. Men med hans diagnoser kommer också en väldigt selektiv kost som är mer krävande att ta hänsyn till än en halal kost lol.Jag kan ju verkligen inte tala om all personal på alla boenden men personalen på min sons boende är bra. Vi har en bra kontakt och samarbete tycker jag. Vad dom tycker får vi la fråga dom haha! Visst uppstår situationer där jag som mamma kan bli upprörd men då har det inte varit mer än att voice it out och så har man på boendet reflekterat och löst det som lösas bör. Jag kan helt ärligt säga att utan personalen på boendet och deras hängivenhet till inte bara min son utan även de andra barnen så hade Nasir aldrig mått så bra som han ändå gör nu och för det är jag oerhört glad och tacksam!Vill avsluta med att säga att ni mer än gärna får höra av er om ni har frågor ni vill ställa privat. Jag kan verkligen inte allt kring LSS osv men har ändå tampats med byråkratin i 14år nu så lite har jag snappat upp under åren, på gott och ont!
